fan, fan, fan

Gråt en skvätt så känns det bättre? fortfarande, nej.


Alltså, hur depp blir man inte av att glo gamla bilder egentligen? Jag känner för att störtböla.
Jag saknar den tiden man mådde bra, bra på riktigt. Nu är det mer att man är glad ibland och "mår bra"..
ah, hur länge då? En helg? En dag? En timme? En minut? Fan vet jag, suger gör det i alla fall.
Jag skulle vilja plocka ut ca 10 tillfällen i mitt liv, lägga ihop dom, och leva så varenda dag.
Då skulle jag garanterat må bra på heltid. Hur gött vore inte det?

Jag hatar förändring egentligen, för det mesta förstör det bara. Fast till en viss del tillför det väl
något bra, eller massor bra iofs. Jag är så sjukt glad över alla jag har runt omkring mig idag men
jag är så sjukt ledsen över vilka jag längre inte har kvar, för töntiga anledningar som att t.ex. börja ny
skola.. ska man inte kunna hålla kontakten om man är bra vänner när man byter skola? Tydligen inte.
Jag menar, jag var så sjukt bra polare med dom jag hade i högstadiet och dom pratar jag verkligen
knappt alls med längre, det tog inte lång tid för oss att tappa kontakten heller.
Vad kul om det blir likadant nu? Nej. Men jag hoppas att man lärt sig lite mer genom åren så att man
inte kastar bort sådana betydelsefulla människor igen över, i princip, ingenting.

Värt inlägg, eller inte.
Tröstar mig som fan med att imorgon får jag äntligen träffa bella, skämta inte om jag har längtat.